Östersunds-syndromet


Underbar dag, fint väder, lagom kallt eller varmt kanske man ska säga.
Det enda negativa är att jag provade kanske 20-30 toppar och det var inte en enda som var sådär jättebra, sådär att de klickade lixom.
Men tog till slut en svart top och till det blev det några silverarmband.

Nu är jag hemma och håller på å lagar mat.

Har kommit på en sak.
Östersunds-syndromet.
Det är nånting som ligger över en del östersundare, dom verkar tycka det är falrigt och lära känna nytt folk.
Om man går på fest och bara känner en person, nej det går inte. Det kan ju vara farligt å lära känna nytt folk.
Trångsynta människor. Det är väl bara roligt å lära känna nytt folk. Nya kontakter.

Jag drar absolut inte alla över en kam,  men det är många speciellt från Östersund som är sådär.
Jag har själv varit där, men inte längre.
I sommras va jag på fest, kände bara en person, men fick genast kontakt med jättemånga på festen, alla var jättetrevliga.
Är man bara öppen och glad så löser sig det.

Nu har jag pratat klart.
Ska äta en god middag, sen göra mej iordning.
Puss så länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback